Malmfarten: Forskjell mellom sideversjoner

Fra GamleNarvik
Hopp til navigering Hopp til søk
Ingen redigeringsforklaring
Ingen redigeringsforklaring
 
(2 mellomliggende sideversjoner av samme bruker vises ikke)
Linje 26: Linje 26:
Bilde:arvidsjaur värtan 1959.jpg|''Arvidsjaur'' lämnar Värtagasverket i Stockholm efter att ha lossat 14000 ton USA.kol. Foto 1959: Margareta Waldenström
Bilde:arvidsjaur värtan 1959.jpg|''Arvidsjaur'' lämnar Värtagasverket i Stockholm efter att ha lossat 14000 ton USA.kol. Foto 1959: Margareta Waldenström
Bilde:viris vitoria3-61.jpg|''Viris'' lastar malm i den brasilianska malmhamnen Vitoria.<br>(Bild ur MALM nr 3-1961)
Bilde:viris vitoria3-61.jpg|''Viris'' lastar malm i den brasilianska malmhamnen Vitoria.<br>(Bild ur MALM nr 3-1961)
Bilde:luleå 2-63.jpg|''Vasara, Pajala'' och ''Raunala'' lastar malm l Luleå våren 1963.<br> (Bild ur MALM nr 2-1963)
 
Bilde:Ledig.jpg|
Bilde:Ledig.jpg|
Bilde:Ledig.jpg|


</gallery>
</gallery>

Siste sideversjon per 10. feb. 2024 kl. 13:03

Grängesbergsbolagets postionslista från juni 1948. Alla fartyg utom två gjorde resor på Narvik.

Grängesbergsbolagets fartyg i malmfarten.
Positionslistor för Grängesbergsbolagets fartyg fanns i vissa dagstidningar samt varje vecka i Svensk Sjöfartstidning. Under andra världskriget publicerades av förklarliga skäl inga positionslistor.

Den lappländska järnmalmen skeppades ut över Narvik och Luleå. Luleå var stängd några månader varje år på grund av isen. Från Oxelösund skeppades järnmalm från de mellansvenska malmfälten (Grängesberg, Stråssa o.s.v.) till Kontinenten.

Från Narvik skeppades malm till England, Holland, Belgien, Tyskland, Frankrike och USA.

I Storbritannien var de vanligaste lossningshamnarna Middlesbrough, Port Talbot, Workington, Immingham, Glasgow och Birkenhead, men det fanns flera andra också. I Belgien lossades narviksmalmen i Ghent och Antwerpen. I Holland var det Rotterdam, Amsterdam och Ijmuijden, i Frankrike Dunquerque (Dunkirk) och i Tyskland bland annat Emden. Malmen som lossades i Rotterdam och Antwerpen gick vidare med pråmar på floderna till de centraleuropeiska industridistrikten, t.ex. i Ruhr-området.

Trafik från Narvik över Nordatlanten till USA förekom redan från början men ökade väsentligt under 1910-talet då lämpligt tonnage hade anskaffats. Lossningshamnar i USA var Baltimore (Sparrows Point), Philadelphia och New York. Från mitten av 1950-talet minskade denna trafik sedan konkurrerande järnmalmsgruvor kommit igång på andra håll i världen, t.ex. i Brasilien och Liberia. Från gruvor i nordöstra Canada gick malm till både USA och Europa och Grängesbåtarna tog ofta sådana laster från t.ex. Botwood, Wabana och senare från Seven Islands. På 1960-talet var det ovanligt med malmlaster från Narvik/Luleå direkt till USA och de bulkfartyg som byggts för malmlast ut och kollast hem gick ofta tomma över Atlanten för att hämta kol till Europa. Lossningshamnarna för USA-kol var Antwerpen, Oxelösund (Oxelösunds järnverk) och Stockholm (Värtagasverket).

1963 tillkom Buchanan som ny lastningshamn för malm genom Gränges´ engagemang i Liberia (LAMCO).

De fartyg som kunde lasta både malm och olja gick i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet på de från början planerade rundresorna Narvik-USA-Karibien-Kontinenten-Narvik men kom senare att gå på antingen rena malmresor eller på rena oljeresor.

Förutom malm, olja och kol transporterade Grängesbåtarna en mängd olika laster genom åren, allt från rena styckegodslaster (1920-1930-talen) till spannmål, kalk, gypsum och t.o.m. bilar. Sådana resor gick över hela världen, inte minst under lågkonjunkturerna kring 1925-1935. (Björn Waldenström)

Mer detaljerade uppgifter om utlastningen av malm i Narvik och vilka fartyg som lastat där genom åren finns i Karstein Lilands artiklar i Årbok for Narvk (Ofoten Museum) från årgång 2006 och framåt.